Vad ledsen jag var

Åh vad ledsen jag var

Jag har kollat lite på min blogg och ser att jag skriver väldigt mycket om roliga saker som händer i mitt liv, men de finns faktiskt svarta dagar också som jag valt att inte skylta med. Jag inbillar mig att jag inte är ensam om att ha de där svarta och mörka dagarna, när man inte vill gå upp ur sängen utan bara ligga kvar och allt känns så himmelskt tungt. Vet också att de är orättvisa tankar för jag har så fina barn och en sådan otrolig fin sambo som jag älskar väldigt mycket, men de hjälper liksom inte de där dagarna när man mår så dåligt och när tårarna rinner som floder och man letar fram sina sämsta sidor och lägger dem i fokus. Jag har tack och lov inte detta mer än någon enstaka gång per år, men när de kommer är de riktigt tungt, i onsdags var de dags och torsdagen var katastrof och fredagen var riktigt fruktansvärd, men nu är jag på banan igen och känner att de vänt.  Jag försökte fokusera på de små barnen och vi lekte en del, bakade och var ute i snön men jag kände mig nedstämd och jag tror de märkte det trots att jag försökte mitt allra bästa med att ha en annan image.
Jag har två nära vänner som känner mig väldigt väl och de stöttade mig jätte mycket dessa dagar som jag var fast i den mörka sidan. Jag kan inte i ord beskriva vad ni betyder för mig, ni är en del av mitt liv. Jag fick många fina meddelanden, erbjudanden om vinkväll, promenader, besök etc. som jag tackade nej till då jag fungerar så att jag kryper in i mitt skal och vill inte vara social alls och vill inte blotta mig när jag mår skit. Jag fick en orkidé som gjorde att jag började böla ännu mer. Då säger sambon min: men varför blir du ledsen när du får en blomma? De var inte blomman som gjorde mig ledsen, jag blev ju så rörd att tårarna kom igen.

Jag nu vet ni att det finns tunga dagar även i den lyckligaste personens liv.

Ha de gott alla där ute och krama och var rädd om varandra då livet är alldeles för kort.