Kärlek är livet!!!

Kärlek är fantastiskt
Men vad är kärlek? Det som är kärlek för mig är definitivt/förmodligen inte kärlek i dina ögon.  Jag tycker vi ska visa vår kärlek mer och oftare.  Det gäller även att kunna ge komplimanger.  Jag blir glad när jag får komplimanger, ja för inte blir man ledsen över att få komplimanger, men måste erkänna att jag inte alltid är så bra på att ge. Kan komma på mig sitta på ett möte och beundra någons örhängen etc. men inte säger jag det efter mötet. Varför inte? Ja, säg det. Ska föröka dela med mig lite mer positivt och inte hålla massa trevliga komplimager inombords.  Jag vill även framföra komplimanger kan även vara beröm i form av vänliga ord, allt behöver inte vara kläder, smycken etc.  Jag kom på mig själv beundra och berömma min minsta flicka på 1,5 år i dag. Hon hade gjort något så enastående som att lyckas äta alla lunch utan att spilla, vilket var jätteduktigt gjort.

Jag har fin familj och de har all min kärlek, mina barn äger mest av mitt hjärta, de är värda mer än livet. Mina stora barn/tonåringarna kan innebära en form av kärlek, där man ger och ger och ibland måste kärleken vara ovillkorlig för jag kan inte räkna med att tonåringar ska överrösa mig med kärlek, de visar sin uppskattning på annat sätt. De kommer en dag förstå när de själv är tonårsförälder att man älskar sina barn och oroar sig för allt. För mig är det kärlek att finnas, visa att man bryr sig och framför allt visa respekt för varandra. Jag försöker förmedla hela tiden till dem, att vad ni än gör/hittar på för saker (även om det är riktigt dåligt) så ljug aldrig för mig. Jag blir arg absolut, men jag hade blivit mer arg och ledsen av lögnerna. Detta känner jag har lyckats förmedla och det fungerar, vilket gör mig stolt att jag ändå kan få vara deras trygghet och deras mamma när de är på väg ut i vuxenlivet. Barnen är absolut min akilleshäl, ingen tvekan om det. Ni är som sagt mitt liv!!!

Men kärlek är mer för mig än det, jag älskar även mina vänner och två av dem har en speciell plats i mitt hjärta. De betyder inte att mina andra vänner är sämre på något sätt, absolut inte.

Minna och jag har blivit ganska tajta och vi har en sådan relation att vi kan prata om allt och inget. Vi hörs av varje dag, flera gånger och det blir aldrig tomt med samtalsämnen. Hennes make kan inte förstå att vi efter en heldag tillsammans fortsätter att prata vidare via mess på kvällen, han tycker vi borde tömt men icke vi tömmer aldrig påsen med samtalsämnen. Jag kan säga vad jag tycker (visst ibland inte så uppskattat) men hon känner mig och kan ta det. Jag har lite för lätt för säga vad jag tycker och ibland kan de såra andra människor.  Jag vet att hon skulle ställa upp i vått och tort och självklart vise versa. Jag är väldig lycklig lottad som har henne och de vet hon!!! I kväll ska vi ta ett glas vin ihop och bara babbla om livet och de som fyller vår vardag.

 

Min närmaste vän är Anna, de vet ni redan ni som följt min blogg. Vi kompliterar varandra så bra. Hon får mig att inte vara så präktig, utan släppa loss på tyglarna och bara vara. Vi har alltid trevligt och roligt när vi träffas och tiden bara flyger i väg när vi träffas. Hon är min andra hälft J. Vi har varit vänner länge och vi firar alla högtider ihop utan julafton för då är vi med våra familjer/släkt. Vi har en stark vänskap och den är orubblig. Anna är den bästa av de bästa helt enkelt, bättre bästa/närmaste vän kan man inte ha och jag älskar henne.

 

Så för mig kan man älska make, barn och även sina närmaste vänner.

Jag älskar min make troligt mycket, puss på dig!!! Måste ju nämna det nu när jag lovordat mina barn och vänner :-)

 

Vad är kärlek för er?

En god killkompis sa nyligen till mig. Jag tycker inte om min mamma men jag älskar henne och för mig är det tvärtom skojade jag, jag älskar dig inte, men jag tycker om dig.