Jag är så otroligt lyckligt lottad som har 4 helt
fantastiska och underbara barn som jag älskar mer än livet själv. När jag fick mitt andra barn snurrade många
frågor i mitt huvud som: kan man verkligen älska mitt andra barn lika mycket,
hur fungerar det? Osv. Och nu sitter jag här med 4 helt otroliga härliga individer
som jag älskar så oändligt mycket.
Min minsting Saga, 5 månader som jag har fallit för totalt,
hon har ögon som jag kommer få svårt att titta in så där rakt i, när hon kommer
i framtiden komma och le sådär med blicken som säger snälla söta rara jag kan
väl få vise versa saker. Hon är så gosig, mjuk och helt underbar och hon är min/vår!!!
Att vi fick en sådan gosig bebis är helt fantastiskt. Saknar dig bara du varit ifrån
min famn mer än ett par timmar.Saga |
Nästa i tur är ju min lilla Maja, 2 år och hon är vår Majabus.
Hon är världens goaste 2 åring och jag kan inte tänka mig hur livet hade sett
ut om hon inte fanns. Hon är vår solstråle som lyser upp vår alldagliga vardag
till det bättre. Hon är sådär gosig och
bara älskar att krypa upp i knät och mysa in sig och man blir helt salig. Hon
är så mysig, kelig och nyfiken på livet, man blir glad av att vara i hennes
närhet, hon sprider glädje omkring sig.
Maja |
Min äldsta flicka Linda, 12 år är en modemedveten, lite naiv
och väldigt omtänksam tjej som gör att jag blir salig när jag ser hur snäll och
gullig hon är med sina småsyskon. Hon har utvecklas snabbt och har pojkvän, men
det händer fortfarande att hon kryper upp i min famn, och det skönt att vi kan
fortfarande ha den närheten, den är av stor betydelse. Hon kommer alltid ha en
speciell plats i mitt hjärta min stora Linda. Vi har ett speciellt band till
varandra och det är jag lycklig över. Min Linda skulle jag inte vilja byta bort
mot något i hela världen, för det finns bara en Linda och det är du hjärtat.
Linda |
Sista i skaran och förstfödde är min son Pontus, 15 år. Han
är så smart och intelligent, han imponerar ofta på mig. Jag tror det är något
speciellt med sin förstfödda eller så är det för att han är den enda killen i skalan,
men han kommer aldrig bli vuxen i mina ögon, han kommer alltid vara min lille
son och jag kommer alltid göra allt för honom mer än jag borde, då han måste
bli vuxen nu och ta eget ansvar osv. Hur eller hur så kommer Pontus alltid ha
en mamma som finns och ställer upp för honom i vårt och torrt, du är bäst och
jag är lycklig över att du berikar mitt liv. Jag hoppas av hela mitt hjärta att
du inte tänker flytta hemifrån de närmsta 10 åren J
Pontus |
Det var mina barn från minstingen till den äldsta. Det var
ju det jag skulle göra skriva om min kärlek och den är oändlig. Jag får så
mycket tillbaka av mina barn och finns det något finare än kärleken?
Som om det här inte vore nog så har jag en sådan omtänksam
och gullig sambo, eller blivande man kanske någon dag. Han finns där för mig
och det som betyder så mycket för mig är att jag kan vara mig själv och vara
glad, sur, ledsen, lycklig, frånvarande, sprallig, fnissig, jag gud vet alla
sidor jag men ändå så står han vid min sida och stöttar mig. Så jag kan bara
säga en sak jag är så lycklig!!! Och jag ÄLSKAR er alla så otroligt mycket och
det går inte och mäta kärlek, för man älskar på olika sätt och alla ni har en
speciell plats i mitt hjärta, finns ingen sämre eller bättre utan ni är alla är
bäst!
Livet är för kort för att inte ta vara på det!
Härligt vi är man lyckligt lottad alla dagar hur skulle man klara sig utan!!!
SvaraRaderaSatt och rös när jag läste. Du har verkligen en jättefin familj och den passar du in jättebra i, för du är minst lika älskvärd!
SvaraRaderaJättefint skrivet, av en underbar tjej som du. Du är en av de finaste människor jag känner. Tänker ofta på när vi gick kunskapsnavet ihop och vilket enormt stöd och all hjälp med allt det praktiska vid min seperation jag fick av dig, underbara Michelle!Många kramar från Eva
SvaraRaderaDu är så go Eva, tackar och bockar, du gör mig rörd. Du är en fantstisk människa du oxå :) Kram
Radera