Lev i dag!

I dag när jag skulle lämna Maja på dagis så kände jag hur jag stressade henne på vägen dit, hon ville gå själv absolut inte sitta i någon vagn. Bara d stressade upp mig som hela tiden gick och kollade på klockan och tänkte skit nu kommer vi för sent till dagis.  På väg till dagis går vi genom en liten skogsdunge och Maja ville plocka kottar, stenar och pinnar och jag kom på mig själv med att säga nej Maja inte nu, vi har inte tid, nej Maja, nej och nej, kom nu Maja, skynda dig, osv. Helt plötsligt så slog det mig, vad stressar jag om? Vad gör det om vi kommer 10 minuter för sent? Varför stressa? Vill Maja nu gå och plocka lite hittegods från skogen på vägen till dagis så låt henne göra det. Vi lever hela tiden för framtiden men här och nu? Varför lever vi inte mer för stunden än för framtiden? Det var ju spännande för Maja att hitta alla dessa saker på vägen och sen inte få plocka dem.

Det är många gånger jag längtar till vissa händelser men jag njuter inte av stunden här och nu. Det är något som jag tror de flesta känner igen sig i. Nu sitter jag här med en kopp te och har några minuter till övers medans Saga sover och kan skriva lite här på bloggen, hinner även kolla mail och en svänga in på fejan. Varför uppskattar man inte de stunderna mer? hmm måste börja lev mer för stunden!! Sen kan man givetvis längta till vissa av veckans höjdpunkter men det är inte försvarsbart och inte njuta nu.